Försäkringskassan - en kall instans

"Lär dig acceptera det du inte kan förändra, förändra det du kan, och lär dig förstå skillnaden"

Kanske det är det som allt handlar om; att jag ska lära mig acceptera det jag inte kan förändra, förändra det jag kan och eventuellt förstå skillnaden där emellan.
Men då det handlar om Försäkringskassan så undrar jag var gränserna går. VAD kan jag förändra och VAD kan jag inte göra något åt? För hur kan det komma sig att vi bara accepterar deras arbetsmetoder, deras regler och gränser? Vi får det inte direkt presenterat rakt i ansiktet. Nej, vi måste leka detektiver för att få veta något över huvud taget.
Tisdag ringde jag och frågade (med lånad telefon, då jag ju nu inte har någon att ringa på själv) när beslut om bostadstillägg tagits, Jag fick DÅ reda på att jag var tvungen att skicka in nya deklarationen eftersom det gått så lång tid från ansökan skickades in att det varit deklarationsdags efter det OCH att de skulle ha ett årsbesked från banken. VARFÖR, jag undrar bara varför har de inte kunnat höra av sig till mig om det då. Tänkte de vänta med mig tills köerna var slut? Den damen jag talade med sa att hon skulle skriva att så fort de papper de behövde kommit in så skulle beslut tas. Jag skickade dessa nya papper samma dag. På torsdag ringde jag för att kolla upp om det tagits beslut. Det fanns inget inskannat - men ring i morgon, fredag så kan vi ta beslut per telefon. Ringde återigen på fredagen, mitt på dagen. "Nej, det finns inget inscannat här inte" Men jag skickade ju in i tisdags, sa jag. Och igår sa ni att det msåte ha kommit in och att jag skulle ringa igen, så det gjorde jag. "Nå men det finns inget att ta beslut på här. Det kan dröja flera dagar ibland. Vi har tiotusentals inscanningar varje dag"
Så - vad GÖR man? Ja, jag säger tack ändå då och lägger på den telefon som jag har haft turen att få låna 3 gånger den veckan. Saken är ju den att jag tillhör en liten grupp människor som inte "existerar". Sjukpensionär i sådan ålder att jag har barn boende hos mig under 18 år fortfarande, ensamstående- alltså ensam om inkomst- handikappad på det viset att jag inte kan gå långt, inte kan bära tungt (storhandla billigt) men heller inte har råd att ta buss. Fattig, utan någon som kan hjälpa till på något vis ekonomiskt eller annat. Jag har inkomst som inte räcker till, hälften av vad ni andra har som jobbar det minsta lilla eller är 2 med inkomst, och förväntas ändå fungera och vara nöjd med livet som det är.
JAG ÄR glad åt livet, gnäller aldrig (menar det finns de som aldrig slutar gnälla och som tydligen MÅSTE gnälla om ALLT), känner mig oerhört rik på kärlek och det som är viktigt i livet - ett val man själv gör faktiskt - jag ger av det jag har och får i överflöd av det som är viktigt och av DE som är viktiga. Kort sagt; jag älskar livet!
Men VARFÖR är det så att det är de som redan har det tuffast som alltid ska prövas som värst? Om och om igen.
Jag kan känna det att jag behöver inte en massa fina kläder och saker hemma (även om jag verkligen har nöd då det gäller kläder). Jag behöver absolut inte en massa resor till IKEA, utlandet eller på danser. MEN jag behöver klara mig, så det går runt. Jag behöver kunna åka bnussen och handla för flera dagar i taget=billigare. Jag behöver kunna betala mina skulder. Jag VILL kunna bjuda mina älskade nära och kära på mat någon gång ibland. Jag VILL, jag ÖNSKAR SÅ att någon gång kunna överraska någon med något.
Det finns inte tillstymmelse till möjlighet. INTE NU! Knappt då allt fungerar och jag får de pengar jag ska ha. Men just nu finns det inte pengar till mat. Tur att det är bara jag de närmsta 2 veckorna för jag kan kanske överleva på inget...
HUR kan det vara möjligt att en instans som ska finnas för att ge de behövande de bidrag de har rätt till, bara kan strunta i om man svälter eller inte (för det finns ju de som har inkomst på annat vis som också får vänta, kanske har en partner med inkomst, har halvtidstjänst osv. För dem är det inte lika svårt trots allt)? Verför finns ingen prioriteringsordning? VARFÖR är de så kalla på Försäkringskassan? VEM SOM HELST KAN DRABBAS AV KRONISK SJUKDOM. Man glömmer det ganska ofta inom politiken...