Självmordsförsök

Så mycket har hänt omkring mig att jag inte hunnit skriva något. Skrivkrampen har infunnit sig många gånger. Inläggen har trängts i mitt huvud. Händelser har trängts i kö...
Nåja, nu när jag ändå är här kan jag prata om det som ligger mig närmast hjärtat för tillfället.
Har en vän, en nära vän, en sådan jag delar hela mitt liv med utan att vara partner med - hon är av fel kön för det - som kämpar för att över huvud taget överleva. Och då vet jag numera fler personer i min närhet som inte kommer att överleva av fysiska skäl, men det är liksom inte på det planet jag menar. Naturligtvis...
Denna vän har jag känt riktigt sedan jag och min dotter hörde en dov duns och ett rop på hjälp någon gång i september för några år sedan. Vi fann henne till slut liggandes på marken nedanför, hon bodde på tredje våningen, med nacken bruten på 7 ställen efter ett självmordsförsök. Det var vi som kallade på ambulans och faktiskt räddade hennes liv den där sena kvällen då mörkret hade kunnat bli hennes öde - hade vi inte hört och hittat henne så...
Tyvärr var det så att DÄR började hennes riktiga helvete...
Hur ett samhälle kan behandla en människa så övergår mitt förstånd. Vid händelsen kom polis, ambulans och brandkår. Jag och dottern blev erbjudna stöd på grund av händelsen. Min älskade vän låg någon dag på intensiven och sedan skickades hon ned på avgiftningsavdelningen på samma lasarett. Hon hade druckit vid hoppet (högst vanligt) och då hon var ung. Med detta som grund skickades hon på avgiftning. Med alla dessa brott på halskotornas utskott, med halskrage, en fot som inte fungerade och med sina sorger och problem fortfarande sniffande i fotspåren. Bland de problemen kan nämnas en man vars beteende allvarligt lutar mot en psykopatdiagnos.
Hur som helst. På den avdelningen tog de av henne all medicin mot smärtorna!!!! Smärtorna av brotten på halskotorna. Personalen sa att hon skulle fokusera på EN sjukdom i taget, nämligen först och främst hennes alkoholism!!!!! Och efter den dagen blev hennes liv en total mardröm.
HUR KAN DET som ska vara till hjälp för en människa så lätt förvandlas till att bli det som fäller en människa? Har även vården förvandlats till en instans som tar skillnad, som dömer, som ger olika till olika? Hur kommer det sig?
Har ALLA glömt att de själva kan hamna i en sådan situation själv då de gör ett val som faller av från det "vanliga"? Då en nära går bort, då hela tryggheten rämnar, då sorgen blir för stor eller då allt kämpande inte leder någonstans. Så NÄRA...
Efter denna dag bedöms min vän efter andra regler, andra normer, efter ett helt annat värde. I stället för en eventuell hjälp för att komma ur ett sjukt förhållande, hjälp att hitta en möjlig väg framåt eller hjälp mot smärtan fick hon ALLT motstånd man kan tänka sig!!!
Att jag skriver just nu om henne är inte en tillfällighet eller ett ryck. Min vän ska i dagarna upp i rätten för bedrägeri mot försäkringskassan. Någon tusenlapp, 3 eller 4. De säger att hon anmält vård av barn i samband med något annat. För hennes del innebär en dom att hon inte kan jobba med det hon jobbar med. Till exempel.
Jag är så glad att den eller den direktören eller chefen som jagat småflickor, visat porr, gömt undan några miljoner i något annat land har klarat sig!!!! Så att vi i stället kunde jaga de utan grund, utan inkomst, utan fallskärm som i en stund då de knappt lever själva råkar fylla i fel kryss på en blankett och felaktigt får ut 3 tusen kronor. Vilken tur!!! Vi får chansen att omigen sänka en människa, vilken chans!!! Atty denna människa under flera år blivit helt felbehandlad och fått kämpa mot de mörkaste vålnader för att fortsätta existera för barnens skull - DET är väl oväsentligt!!!
JAG håller mina tummar på måndag och vore tacksam för andras stöd - jon är en ängel ska ni veta... och då utgår jag inte enbart efter egna erfarenheter.